Släkten Stuart
1965 bildades Stuartska släktföreningen, exakt fyrahundra år efter det att Hans Stuart landsteg i Sverige. Han var det förste Stuarten i Sverige och ätten introducerades på Riddarhuset 1625 och fick nummer 86 bland den vanliga adeln.
Forskare dividerar vem som var Hans Stuarts föräldrar i Skottland. På Riddarhuset finns två dokument på latin som betygar att han var av kunglig börd. Dokumenten är ställda till Johan III i Sverige och är underskrivna av den skotske kungen samt ett antal höga skotska dignitärer.
För att göra en historia kort så anser man att släkten ursprungligen kom från Bretagne där familjen Flaald var den första som slog sig ner i Skottland. En av sönerna deltog i tredje korståget och en annan blev utnämnd till steward 1292. Detta ämbete var ärftligt inom släkten som också tog sitt namn därifrån. Ämbetet gick i arv i sex generationer tills 1315 då High Steward gifte sig med prinsessan Majorie Bruce, dotter till kung Robert the Bruce som blev Robert I - Skottlands store hjälte. Han kröntes till King of the Scots 25 mars 1306 och var den som under skotska frihetskriget tillfogade engelsmännen ett av de största militära nederlag någonsin i slaget vid Bannockburn 1314.
Majorie Bruce och High Stewards son, Robert II, kröntes till kung 1371 och regerade till sin död 1390. Alla Stuartar härstammar från honom. En av hans söner hette Robert Duke of Albany och earl of Fife. Från denne Robert härstammar den svenska grenen.