Minnen av morfar
Min morfar, Johan Valdemar Dahlbäck, föddes 1896 i Rusele, Lycksele. Han växte upp i en strängt religiös familj med en stor barnkull. Han blev i unga år jägare och viltfångare. Redan vid 13 års ålder sköt han olovligt sin första älg och kom hem med älgköttet. Hans mor föll i gråt och skällde på honom och han blev då orolig för vad hans far skulle säga. Han beslutade sig för att gå honom till mötes för att berätta om sitt tilltag och fick då orden "Gud ske lov" tillbaka. Att herren skickat en älg i deras väg visade att han hade omsorg om dem. De hjälptes åt att stycka älgen och dölja alla spår efter den olovliga jakten.
Morfar Johan träffade Irma Kristina Eriksson, född 1903, och de gifte sig 1930 i Björksele kyrka där de också så småningom bosatte sig. De fick fem barn, Birgit, Hans, Barbro, Eva och Berna. Många blev tjuvjakterna för att ha mat att ställa på bordet men han åkte aldrig fast.
Själv minns jag morfar som en konstnärlig träsnidare som kunde hantera kniv. Han byggde fioler, snidade djur och människor i trä. Han var musikalisk, spelade fiol och sjöng på danser i sin ungdom tillsammans med mormor Irma som då spelade gitarr och sjöng. Förutom jakten fiskade han också mycket och det var också av honom jag lärde mig att tycka om torrgädda, något som alltid fanns på ladugårdsvinden.
Mormor Irma dog i cancer 1956 och morfar Johan dog i lungsot 1969. Båda ligger begravda på Björksele kyrkogård.
Mormor och morfar bodde i två olika hus strax utanför Björksele. Båda finns kvar i dag.