Jaktminne
... och reser bakåt i tiden, till tiderna då jag var mindre, till en alldeles speciell händelse i Björksele...
Sitter i morfars stora kök och småpysslar. Mamma fixar i köket, pappa sitter och hänger över en köksstol, morfar ligger på kökssoffan. Allt är ganska lugnt och stilla så här på eftermiddagen. Men så plötsligt ropar pappa till och påpekar att det sitter en räv på stengärdsgården. Reaktionen på morfar är ögonblicklig, han flyger upp ur soffan, hyschar och gestrikulerar åt oss alla och rusar in i kammaren bakom köket. Ingen av oss vågar röra sig, sitter bara där tysta och stilla, väntar på vad som ska ske härnäst.
Sakta kommer morfar ut ur kammaren med geväret i högsta hugg, smygandes med mycket långsamma rörelser mot hallen och farstubron, fortfarande med gester att vi andra inte ska ge ifrån oss ett knyst. Väl ute i hallen så öppnar han ytterdörren sakta men säkert. Han tar sig ljudlöst ut på bron och tar sikte på den stackars räven som sitter där ovetandes om vad som försiggår. Så hör vi alla skottet...
Det blir fart på alla och vi rusar ut på bron för att se vad som hänt. Pappa ger sig iväg mot gärdsgården där räven satt och det visar sig att morfar missat målet. Kanske var det avståndet eller morfars höga ålder som avgjorde till rävens fördel men en sak är säker, på bron står en bitter och besviken tjuvjägare. Han går stilla och tyst in i kammaren och hänger upp geväret på sin vanliga plats. Ännu en jakthistoria finns att lägga till handlingarna, men denna ville han nog skulle falla i glömska snabbt. Själv var jag glad att det gick bra och att räven klarade sig med livet i behåll.
